© Aleksi Barrière & Lucia Schmidt

MEDVERKANDE:
Tuuli Lindeberg, sopran
Elli Vallinoja, mezzosopran
Joonatan Pylkkönen, tenor
Nicholas Söderlund, tenor
Niilo Erkkilä, tenor
xx, baryton

12-personers ensemble
Jukka Untamala, musikalisk ledning

Aleksi Barrière, dramatisering och regi
Étienne Exbrayat, scen- och ljusdesign
Lucia Schmidt, videodesign
Musikteaterkollektivet La Chambre aux échos

KONSERTENS LÄNGD:
Ca 70 min, ingen paus.

BILJETTER:
15–45 € + beställningsavgifter (från 1,5 € på www.lippu.fi)

PRESENTATION:

Orgelnatt och Arias 40-årsjubileumssommar kulminerar i konserten Mahagonny Babylon i Hagalundskyrka. Föreställningen erbjuder en unik musikalisk teaterupplevelse där Johann Sebastian Bachs andliga djup möter Kurt Weills och Bertolt Brechts skarpa samhällssatir – och tvärtom. Genom att fläta samman kantater från 1700- och 1900-talet för publiken till Mahagonny, den av Gud övergivna staden. Den nya sceniska helheten som skapats för Hagalundskyrka speglar en fråga som redan ställts i Bibeln: hur finner man hopp i en värld där orättvisan råder, när man inte ens får direkta svar på böner?

För regin står den internationellt uppmärksammade Aleksi Barrière, vars visuella språk och exakta dramaturgi gör föreställningen både emotionellt förtrollande och tankeväckande. I Barrières regi förenas teaterteknik, en stark berättarlinje och estetisk djärvhet, vilket skapar en egen och tydligt igenkännbar värld. Helheten leds av violinisten och dirigenten Jukka Untamala och i solistensemblen medverkar de lysande Tuuli Lindeberg, Elli Vallinoja, Joonatan Pylkkönen, Nicholas Söderlund och Niilo Erkkilä.

År 1927 utvecklade tonsättaren Kurt Weill och dramatikern Bertolt Brecht Mahagonny-Songspiel enligt modellen för Bachs kyrkokantater och med inspiration från Klagovisornas tradition. Kantaten berättar om Mahagonny, de vilsegångna själarnas stad, vilda västerns Babylon. När Gud kommer för att förgöra det nya Gomorra tvingas invånarna inse att de redan lever i helvetet. Som prolog hörs Bachs kantat BWV 46, komponerad tvåhundra år tidigare, som på liknande sätt bygger på material ur Klagovisorna och skildrar paradoxen av vår ensamhet: alla röster sjunger i kör om sitt eget lidande nästan utan att märka att det är samma lidande som förenar dem.

I centrum av föreställningen står verkens politiska och andliga djup samt deras musikaliska dialog: Bachs kantater och koraler förenas sömlöst med Weills jazzinfluerade tonspråk och Bachs humoristiska Quodlibet väver samman Mahagonnys absurditet med kyrkomusikens formspråk. Kvällen avslutas med koralförspelet An Wasserflüssen Babylon, vars melankoli och kromatiska rikedom erbjuder en möjlighet till meditation inom ramen för Bachs mest djupgående budskap: även om vi inte hör himlens svar, sjunger vi tillsammans åt den om våra rädslor.